Sången om Annabell och gummimadrassen - Robert Broberg

Jag ska aldrig glömma din gummimadrass

En blå variant som var alldeles kass

Du gav den till mig när vi kom hem en kväll

Och jag skulle få sova hos dig Annabell

Ja till och börja med var den ju alldeles platt

Jag tänkte det blir inge sova inatt

Jag blåste, jag slet, jag blev rödaktikt gräll

När jag skulle få sova hos dig Annabell

Madrassen var sladdrig jag slet som en slav

Och varje gång jag la mig ner så halka jag av

Jag trodde du mena under samma fäll

När jag skulle få sova hos dig Annabell

Jag låg och höll fast mig alldeles slut

Då lossnade proppen och luften pös ut

Jag suckade "Äh, lägg av med ditt gnäll"

Sa du då och somnade om Annabell

Och det var alldeles mörkt jag såg ingenting

Proppen var borta när jag kröp omkring

Rakt på ett stolsben och fick mig en smäll

När jag skulle få sova hos dig Annabell

Så jag bet om ventilen för att täppa till

Jag ska aldrig äta madrass en gång till

Det drog ikring golvet och allt kändes fel

När jag bad om en plats bredvid dig Annabell

"Äh, lägg dig på golvet låt mig va ifred" sa du

"Bussigt" sa jag ska tänka på de

Jag kände mig blåst du va inte snäll

När jag skulle få sova hos dig Annabell

Nej, jag ska aldrig glömma din gummimadrass

En blå variant som var alldeles kass

Du gav den till mig när vi kom hem en kväll

Och jag skulle få sova hos

Ja, jag skulle få sova hos dig Annabell!