Hon bär sitt barn igenom elden
trampar över skärvor av liv
lågor lyser upp ruinen
av det hus hon föddes i
Änglavakter står längs vägen
följer varje steg hon tar
aldrig förr har världen skådat
modet som hon har
Vart hon sig i världen vänder
må hon bliva en utav er
mötas utav öppna händer
vart hon sig beger
Med ryggen mot ett hett inferno
går hon mot en morgondag
vänder sig sen aldrig mer
av byn finns ändå inget kvar
Änglavakter står längs vägen
följer varje steg hon tar
aldrig förr har världen skådat
modet som hon har
Vart hon sig i världen vänder
må hon bliva en utav er
mötas utav öppna händer
vart hon sig beger
Vart hon sig i världen vänder
må hon bliva en utav er
mötas utav öppna händer
vart hon sig beger
vart hon sig beger
Vart hon sig i världen vänder
må hon bliva en utav er
mötas utav öppna händer
vart hon sig beger
Vart hon sig i världen vänder
må hon bliva en utav er
mötas utav öppna händer
vart hon sig beger
