Du va pärlorna i mörkret
Du va värmen i min bädd
När jag vaknade liten, kall och rädd
Du va pärlorna i mörkret
Och din längtan va min vän
Jag saknar dig fast det va längesen
Och älskar nog dig än
Jag är kvar i samma land
Och jag bor i samma hus
Men jag längtar bort ibland
Till havets stora brus
Bor du kvar vid uddens slut
Har du nån att hålla om
Eller står du själv, när du ser ut
På vikens solnedgång
Är det tid för försoning
För jag har nog aldrig glömt
Sanningens förskoning
Och de drömmar som vi drömt
Du va pärlorna i mörkret
Du va värmen i min bädd
När jag vaknade liten, kall och rädd
Du va pärlorna i mörkret
Och din längtan va min vän
Jag saknar dig fast det va längesen
Och älskar nog dig än
Alla löften som vi gav
Blev i slutet tomma ord
Vi ställde massa höga krav
Som vi inte ens förstod
Är det tid för försoning
För jag har nog aldrig glömt
Sanningens förskoning
Och de drömmar som vi drömt
Du va pärlorna i mörkret
Du va värmen i min bädd
När jag vaknade liten, kall och rädd
Du va pärlorna i mörkret
Och din längtan va min vän
Jag saknar dig fast det va längesen
Och älskar nog dig än
Och varför är det så
Att man sällan tycks förstå
Vad det är man har
Och sen finns det inte kvar
Du va pärlorna i mörkret
Du va värmen i min bädd
När jag vaknade liten, kall och rädd
Du va pärlorna i mörkret
Och din längtan va min vän
Jag saknar dig fast det va längesen
Och älskar nog dig än
Du va pärlorna i mörkret
Och din längtan va min vän
Jag saknar dig fast det va längesen
Och älskar nog dig än
