Siw Malmkvist
Jon Andreas visa
(Gentry – Adolphson) 1968
Det var på tredje juni en vanlig sömnig norrlandsdag.
Vi var ute och jobbade på fältet, min bror och jag.
Och vid middan la vi av och gick hemåt för att få en bit.
Och mamma ropade i dörr'n: Dra inte in en massa smörja hit!
Och vid bordet sa hon sen: Jag har hört i morse upp' från mon.
Det var om Jon Andreas Fjäll, har hoppat ut från gamla järnvägsbron.
Pappa sa till mamma, men's han tände pipan: Vad var det jag sa,
den där Jon Andreas var en ynkrygg, det vet såväl du som jag.
Jag har fem tunnland kvar att stämpla, den här dan räcker inte till.
Och mamma sa att det var synd på grabben ändå, säja vad man vill.
Det är visst aldrig nåt som blir till nåt bra därupp' hos dom vid mon.
Och nu när Jon Andreas Fjäll har hoppat ut från gamla järnvägsbron.
Bror min sa han kom ihåg när han och jag och Andreas Jon
var på bio och dom släppte ner en snöboll på min rygg i fjol.
Och nu i söndags stod inte vi och pratade vid fiket vad han hade sett,
men det är nånting med det här, va, det verkar faktiskt inte rätt.
Jag såg honom vid sågen ju igår, därupp' vid mon.
Och mamma säjer att Jon Andreas hoppa ut från gamla järnvägsbron.
Mamma sa till mej: Men flicka, vad har hänt med din aptit?
Du är ju vit som ett lakan och har inte tatt en enda bit.
Jag fick besök idag på förmiddan utav vår nya predikant.
Han kommer hit på söndag kväll på middag. Visst ja, det var så sant,
han såg en flicka som var rätt lik dej, därupp' vid mon,
Och hon och Jon Andreas slängde ut nånting från gamla järnvägsbron.
Nu har det gått ett år sen vi hörde om Andreas Jon.
Bror min, han har gift sej, och har jobb ner' vid station.
Vi hade ep'demi här förut, pappa fick den och han dog i vår.
Och nu sen mamma har blitt klen så får jag hjälpa till så gott det går.
Och om kvällarna går jag upp ibland och plockar blommor upp' vid mon,
Och står och ser, dom flyter bort långt nere under gamla järnvägsbron.
