Caspar Mattsson är mitt namn jag håller allt som oftast till i Brännö hamn
precis som far så är jag lots det är sånt där som går i arv sånt där som går i arv
Jag håller utkik från vårt berg och trots att vind sliter genom ben och märg
så kastar jag mig ut som ett ledsagarljus när ett skepp ger salut
Och där kom så ett skepp, ja det vackraste jag sett med segel så vita mot det blå
Jag sprang ner och gjorde loss från både ankare och tross
och rodde ut för att ta mig ombord
och kapten sa goddag ni är lots, det var bra jag lämnar mitt fartyg i er hand
Jag sa kapten, bara lugn i dessa vatten är jag kung
jag har seglat här sedan jag var barn
och kapten ert skepp, det är det vackraste jag sett
ert skepp, det är det vackraste jag sett
Götheborg var skeppets namn på väg att lossa i en hamn med samma namn
det hade last från Asien dit det gick för längesen för att segla hem igen
Jag tror min far skulle varit stolt om han kunnat se sin son i sin nya roll
som en fartygsamiral på kryss på ett hav bland måsar och skval
Ja där gick så ett skepp, ja det vackraste du sett med segel så vita mot det blå
och där blåste en vind och den smekte min kind vad det var härligt att leva ändå
och kapten höll ett tal följt utav ett hurra när han gav order om att skjuta salut
för att hälsa till dem som väntade honom hem för resan den led mot sitt slut
Men plötsligt med ett brak blev skeppet till ett vrak
när vi gick upp på Hunnebådans grund
Alle man lämna skeppet lämna skeppet alle man och sök er mot land
rädda det som räddas kan och sök er sen mot land och sök er sen mot land
Ja där sjönk nu ett skepp, ja det vackraste du sett med segel så vita mot det blå
och det stod där stund uppå Hunnebådans grund
innan hon sakta sjönk ner i det blå
Och kapten - ert skepp, det var det vackraste jag sett
ert skepp, det var det vackraste jag sett
Kapten - ert skepp, det var det vackraste jag sett
ert skepp, det var det vackraste jag sett
