Man blir så glad, man hör vaktparaden,
man sluter gärna upp och följer med.
Det är så skönt att sträcka uppå vaden
och falla in i deras käcka led.
På flydda tider tänker man så gärna,
då Sveriges namn kring hela världen for,
och man får lust att väpna sig och värna
mot gud och fosterland och far och mor.
Trumme-lumme-lum, tine-ling, klarrinet och bom-pa-bom,
unifor och kast och dan masse, prutt i horn och ståt och pomp.
Man blir så glad, man hör vaktparaden,
det tycker även gamle kungen vår.
Från sin balkong, han viftar glatt med spaden,
och torkar bort en tacksam liten tår.
Och frau Sibylla motter åt oss alla,
hon gläntar mot sitt fönster litegrand,
och ler mot oss, när hurrarropen skalla,
och vinkar flera gånger med sin hand.
Trumme-lumme-lum, tine-ling, klarrinet och bom-pa-bom,
unifor och kast och dan masse, prutt i horn och ståt och pomp.
Man blir så glad, man hör vaktparaden,
det blir s[ meningsfullt att finnas till.
Det är vår enda färgklick här i staden,
oh, filken fröjd, för öra och pupill!
Och det är skönt, när man i sängen kryper,
att veta att bevakningen är stark,
s
