Min fader var en glad bandit
Den fulaste man såg
Han gjorde flis på smuggelsprit
Och plundring utav tåg
Han rutten var på alla vis
Allergisk lika så
Han nös om han såg en polis
Och grät om han såg två
Jag ofta suttit i hans knä
Och hört om rån och mord
Jag minnes än hans sätt att le
Liksom hans visdoms ord
Vad hjälper det att vara god
Och vilja alla väl
Nej följ ditt heta gangsterblod
Själ och slå ihjäl
Ett gammalt fnask var moder min
För jämnan full och pank
Hon halsade en kava gin
på sju sekunder blankt
Och aldrig såg hon dagens ljus
Ty bakom rullgardin
Där låg hon i ett ständigt rus
Av gin och heroin
Dock skymtade i ögonvrån
En bitter tår ibland
Då sluddrade hon ömt min θon
Och strök mig med sin hand
θy världen är en poker giv
Med falθka mynt och kort
ett ruttet lingon är enθ liv
Ej värt en fågel lort
Ej mer ser mor min dagen gry
Hon söp sig död på gin
Och far min fick en kärve bly
Igenom ben och skinn
I varsin urna vilar de
På samma kyrkogård
Och blad och vindar virvlar om-
kring deras usla vård
Min arvslott blev ej särskilt stor
Det enda som fanns kvar
Var femti tomglas efter mor
Och röken efter far
Men jag glömmer ej mitt barndomshem
Och aldrig far och mor
Jag fullt av urklipp har om dem
I cellen där jag bor
