Far har hål i kepsen mor har ingen nål.
Hon kan inte laga fars i kepsen hål.
Och hade hon en nål så har hon ingen tråd.
För här finns ingen handelsbod och vi har inte råd.
Om råd vi hava, vi tog till stan en skjuss
om inte vår kommun hade dragit in vår buss.
Vi fick nog ta en kärra och spänna för vår märr
men det var tio år sen hon drunkna i ett kärr.
Vi kunde ta & laga våran traktormaskin.
Då återstår problemet att skaffa fram bensin.
Vi fick nog be en granne, när han till staden far.
Men inom fyra mil så finns det ingen granne kvar.
Far har ingen utkomst, all skog är undanröjd.
Och efter sista torkan blir åkern aldrig plöjd.
Plogarna har rostat och utsädet är slut.
Och märren den har drunknat, som jag har sagt förut.
Far blir alltmera bitter, alltmera tvär och vass.
Han sitter nästan alltid på vårat utedass,
med kepsen djupt i pannan och ser på ett porträtt,
av gamle konung Oscar som hänger lite snett.
Och han går jämt & lider av huvudvärksbesvär.
Det drar igenom kepsen. Det blåser ofta här.
Han drabbades av yrsel när han ner från veddbon klev
och leta efter virke för att tälja sig en slev.
Man kunde ta en tidning och täta på försök.
Men alla våra tidningar har gått upp i rök.
Man kunde ringa släkten & få en keps som lån.
Men alla kablar har blåst ner till våran telefon.
Far har hål i kepsen. Mor kan inte sy.
Om någon hör min visa, så skaffa far en ny.
Och be nån vänlig stadsbo som ska passera oss,
att lämna den till honom – för hit går ingen post.
För hit går ingen post.
