Sista gången jag pratade med Marguerite
var hennes röst som om den var under vatten
Hon sa hon skulle ut o gå en bit
TV: n stod på hela natten
Hon hade varit på en audition i stan
Allt va outhärdeligt stilla
Snön hade kommit precis den här dan
Jag sa: Det är väl inte så illa
Stjärnorna lyste i isen på sjön
som en spegel var himmelen i den
Upponervänd och som en lockande dröm
Om vila Och att upphäva tiden
Under Isen
Ligger Himlen
Från botten lovar stjärnorna dej frid
Varför lida
Varför strida
Finns ingen tid att ta ner månen Marguerite
Sista gången jag såg Marguerite
var hon stjärnögd fast under isen
uppsminkad och glad varje gång hon kom hit
Men dessemellan var det rena krisen
Ingen frågade efter Marguerite
Ingen gav henne längre nån roll
Hon gick några kurser i självtillit
Men det var som om det hade gått troll
Stjärna en stjärna Vill du bli en stjärna
Och tindra på iskalla himlen
Vem vill stå i en kö Kraschad stjärna i snö
och Dö och Drunkna i vimlet
Under Isen...
Sista gången jag träffade Marguerite
Borde jag sagt att vi skiter i tiden
Alla vill ju till himlen Men varför ska man dit
karriären gör människan vriden
Stjärnorna lyste på nysnö och is
Och stjärnorna tävlade i TV
Små bubblor av värme och landet i kris
Mörker och kyla finns alldeles bredvid
Hon ville se himlen utan störande ljus
Så hon gick ut på Mälaren i natten
Sen dess brusar TV: n i hennes hus
Hon vandrar bort över frusna vatten
Under Isen...
