Här, Rose-Marie Syns Blåa Nämdöfjärden... (Rose-Marie Vid Nämdö Fjärd) - Sven-Bertil Taube

Här Rosemarie, syns blåa Nämdöfjärden

med vita segel i sydvästlig vind!

Hur ljuvligt långt från stadens larm och flärden

vår stuga ligger mellan björk och lind!

Hör våra tallars sus! Se fältens gröda

i soligt lä av granars gröna mur!

Himlen är blå och stugorna är röda

och svart blänker Larssons tjur.

Känn lindens doft och doft av kaprifol!

Hör göken han gol!

Hör göken han gol!

Hör göken han gol!

Klövern står grön, Marie sänghalm lyser

och Larssons lie blixtrar på vår äng,

vår lille pojke – titta hur han myser –

han har gått i tjänst hos gårdens dräng.

Vad är det nu han vill? Han ler och bockar.

Till stallet – ja visst nu hörde jag hans röst.

Solen den lyser på hans gyllne lockar

och bränner hans bara bröst.

Se Larssons katt och ekorren på språng!

Hör fåglarnas sång!

Hör fåglarnas sång!

Hör fåglarnas sång!

Nej, Rose-Marie, låt bli, stäng inte fönstret!

Jag måste måla ditt porträtt idag!

Ljusblått det klär dig och det skära mönstret

på klänningen har också sitt behag.

Bort med gardin och stöd dig lätt med kinden

mot fönsterkarmen och se tankfull ut,

som om du fått ett bud med västanvinden

just nu, kring stugans knut –

ett bud att djupt i skogen vid en gran

där spelar Pan.

där spelar Pan.

där spelar Pan.