I Roslagens famn (Calle Schewens vals) - Sven-Bertil Taube

I Roslagens famn på den blommande ö

där vågorna klucka mot strand

och vassarna vagga och nyslaget hö

det doftar emot mig ibland

Där sitter jag uti bersån på en bänk

och tittar på tärnor och mås

som störta mot fjärden i glitter och stänk

på jakt efter födan, gunås

Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med kron

till angenäm styrka och smak

och lyssnar till dragspelets lockande ton

som hörs från mitt stugugemak

Jag är som en pojke, fast farfar jag är

ja, rospiggen spritter i mig

Det blir bara värre med åren det där

med dans och med jäntornas blig

Se måsen med löjan i näbb, han fick sitt

men jag fick en arm om min hals

O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt

spel opp, jag vill dansa en vals

Det doftar, det sjunger från skog och från sjö

i natt skall du vara min gäst

Här dansar Calle Schewen med Roslagens mö

när solen går ner i nordväst

Då vilar min blommande ö vid din barm,

du dunkelblå, vindstilla fjärd

och juninattsskymningen smyger sig varm

till sovande buskar och träd

Min älva du dansar så lyssnande tyst

och tänker att karlar är troll

Den skälver, din barnslig hand, som jag kysst

och valsen förklingar moll

Men hej, alla vänner som gästa min ö

Jag är både nykter och klok

När morgonen gryr, skall jag vålma mitt hö

och vittja tvåhundrade krok

Fördöme dig skymning, och drag nu din kos

Det brinner i martallens topp

Här dansar Calle Schewen med Roslagens ros

han dansar när solen går opp