Livets skål och min Anita, uti glömskans dryck.
Jag vill känna varma vita jungfru lemmars tryck.
I materien vill jag röna, riktigt ha i famn,
det som anden språk det sköna givit såsom namn.
Jag vill andas blott Anita, blott Anita, se,
känna endast varma vita lemmars rörelser.
Högt man prisar konstens njutning, den är kall och arm,
emot väsens sammanslutning, kärlek barm mot barm.
Sinnlighetens makt är kuvad av en trång moral,
dygden stel och överskruvad håller långa tal.
Dumheten har funnit mycket, fann till slut ett fynd,
som föll folket uti tycket, sinnlighet är synd.
Sedan dess har kungasonen, son av kung Natur
av den vise dygde fånen sparkats ut som djur.
Icke mer han vågar modigt visa sig bland folk
men han hämnas, hämnas blodigt med förgiftad dolk.
Sen när halva mänskligheten ruttnat ned i grund,
mördad av anständigheten kommer segerns stund.
Då skall dygdens makt den sanna ärva den som ljög,
sinnligheten skall sin panna bära stolt och hög.
Kropp med ande skall bli enat och ett hjärta fritt,
när den kärlek, fri och renad, mänska skall bli vitt.
Därför, därför ljuva flicka, blott till hjärtat lyss,
låtom oss varandra dricka i en kyssars kyss.
Rodna kind du lockom flutna på ditt sköna sätt,
blicka ömt till hälften slutna ögat du gör rätt.
Häv din vita barm och bölja, du har rätt därtill,
vet att oskuld kan dig följa hur långt du vill.
Älska, älska min Anita med din själ och kropp,
oskuldsfulla varma vita ljuva rosenknopp.
Livets skål och min Anita, uti glömskans dryck.
Jag vill känna varma vita jungfru lemmars tryck.
