Det var i vår ungdoms fagraste vår - Sven-Ingvars

Det var i vår ungdoms fagraste vår

man hadde gått å lest og man var sjutton år

Da man kjände at livet lekte min sann

som dekje bara kann uti värmaland

Till allt som var sköj och livat sprang man fort

långt värre änn löparnisse nånsin gjort

Det var i vår ungdoms fagraste vår

man hadde gått å lest og man var sjutton år

Som blånor i kroppen hadde man dog

man måste absolut bort till fästpladsen gå

och fortskafningsmedel hadde man med

vi åkte fyra mann på en gammal moped

Från munn först som hadde dragar moniq kjär

Till höv först man for och hörde monica

Ja det var i vår ungdoms fagraste vår

man hadde gått å lest og man var sjutton år

Vär danskväld man hörde väderets rapport

av den forstod man gott at det inte blev tört

och bess som det regnad komm det en skur

det merklig at det var at man aldrig blev sur

för sol sken og värmen fick man innanbord

med tösar vi viskad varma kärleksord

for det var i vår ungdoms fagraste vår

man hadde gått å lest og man var sjutton år

De töser ja nämnde var nog och visst

litagranne vak som en blommande kvist

om sedan nån va från stan äller byn

hon litan va och nett som et morbackagryn

I Arvikasundet filipstad och grums

det slog inte fel man blev forelskad pums

Det var i vår ungdoms fagraste vår

man hadde gått å lest og man var sjutton år