Det var om det sjöng i snåren
jag tog en prästkrage i min hand
men den sa nej, hon älskar ej
hon tar en annan men inte dej
Och det blev sommer och nio blommor
till en Johannisbukett jag band
men nej o nej, jag såg dej ej
en annan kom i min dröm till mej
Sen blev det höst
och det blev kallt
det fannsin tet att hoppas
men när drivan för solen smalt
då börjar blommorna knoppas
Det sjöng i snåren den andra våren
jag tog en prästkrage i min hand
och den sa ja, va jag blev gla´
det var ju henne jag ville ha
Och löften svor hon, men sen så for hon
jag tog en prästkrage i min hand
men den sa nej, hon kommer ej
hon kommer aldrig tillbaks till dej
Jag sporde linden, jag sporde vinden
som går med bud ifrån fjärran land
Jag sade: Säg, hon minns väl mej
men vinden susade nej o nej.
Och det blev höst
och det blev kallt
men när vintern förrunnit
och i solen var driva smalt
en annan hade jag funnit
Det sjöng i snåren den tredje våren
jag tog en prästkrage i min hand
och den sa ja, va jag blev gla´
det var ju henne jag ville ha.
Jag går bland snåren den sista våren
och tar en prästkrage i min hand
den säger ja, va jag blev gla´
det var ju henne jag ville ha.
