När jag gjorde lumpen högst upp i Sveriges land,
där uppe ibland skogarna i midnattssolens brand,
där mötte jag en flicka en kväll när jag var på dans.
Hon var sötast utav alla, ja, den sötaste som fanns.
Åh, Kristina, från Vilhelmina,
får jag smeka din kind, får jag kyssa din leende mun?
Åh, Kristina, från Vilhelmina,
får jag hålla din hand,
får jag viska ditt namn, kan jag stanna en stund?
Åh, Kristina, åh, Kristina, vill du bli min,
mitt hjärta står i brand.
Jag minns så väl den gången vi möttes du och jag,
vi dansa hela kvällen, du dansade så bra.
Du bar en prickig klänning, å en kofta vit som snö.
Jag blev så kär och galen, så jag trodde jag skulle dö.
Åh, Kristina, från Vilhelmina…
Åh, Kristina, du söta du fina, vill du bli min,
mitt hjärta står i brand.
