På promenaden, jag går och tittar.
Till sång jag lyssnar, från fåglar små.
En vacker flicka, min blick den hittar.
En tanke plötligt, den säger till mig då:
Vid din sida, jag önskar att jag finge gå.
I en allé när mörkret faller på.
Och få tala om kärlek, om himmelen är blå.
Om en röd lite stuga för två.
Hon satt på soffan, som står i parken.
Hon log och tittade, på mig då.
Och själv ett hjärta, jag skar i barken.
Å om jag tordes, jag skulle viska då:
Vid din sida, jag önskar att jag finge gå.
I en allé, när mörkret faller på.
Och få tala om kärlek, om himmelen är blå.
Om en röd lite stuga för två.
Men tiden gick, och det inte hände.
Men plötsligt flickan, jag träffar på.
Och svar från blommor, jag henne sände.
En annan redan, sagt till henne då.
Vid din sida, jag önskar att jag finge gå.
I en allé, när mörkret faller på.
Och få tala om kärlek, om himmelen är blå.
Om en röd liten stuga för två.
Om en röd liten stuga för två.
