Ensam jag är tankarna går,
hemåt det bär, ensam jag är.
Ensam jag är tankarna går,
hemåt det bär, ensam jag är.
Från mitt hem snart jag for ut i världen,
och jag flyttade till storstadens jäkt.
Mor och far önska lycka på färden.
Sedan dess har jag tänkt och upptäckt,
på den tiden där hemma jag bodde.
Jämt det bästa dom ville mig ge.
Men på storstadens lycka jag trodde,
hela världen mot mig tycktes le.
Ensam jag är tankarna går,
hemåt det bär, ensam jag är.
Jag var ung, jag var utan bekymmer på förhoppningar stora jag bar.
Bara glädje ett ungt hjärta rymmer.
Lyckans stjärna den lyste så klart.
Men det blev inte alls vad jag tänkte,
efter hemmet blev saknaden stor.
Nu fanns ej nån som ljus åt mig skänkte,
nej nu fanns varken far eller mor.
Ensam jag är tankarna går,
hemåt det bär, ensam jag är.
Här i storstaden går jag och drömmer
om min hembyggd som så vacker den är,
vackra minnen i hjärtat jag gömmer,
ty min hemtrakt den har jag så kär.
Vad är storstadens gator och gränder emot skogen med spegelblank sjö.
Nej varthän man i världen sig vänder för sin hembyggd man rosor vill strö.
Ensam jag är tankarna går,
hemåt det bär, ensam jag är.
Ensam jag är tankarna går,
hemåt det bär, ensam jag är.
