Tillfälligheternas spel - Live at Västeråshallen, Västerås / Sweden, March 26, 2004 - Tomas Ledin

Det var tid, att njuta av varann

Vi sa ingenting, vi bara försvann

Åkte bil över floder genom berg

Tills vi blandades av havets färg

I ett rum, på ett slitet pensionat

Tog vi för oss av vad livet kan ge

Sov en stund, sen vakna vi igen

För att åter möta kärleken

Vi hade lämnat allt, bara gått vår väg

Vi följde passionen, dess varje blinda steg

Hon var den vackraste, jag var en båt på drift

Vi var två pjäser, som råkat hamnat fel

I tillfälligheternas spel

På en strand, I en folktom restaurang

Lät vi timmarna förnöjsamt gå förbi

Och hon sa, att hon aldrig mått så bra

Trots denna regniga och blåsiga dag

Jag förstod, fast jag ville inte ändå

Att en av oss, måste resa sig och gå

Så jag log, jag höll med om varje ord

Och beställde mera vin till vårt bord

Vi hade lämnat allt, bara gått vår väg

Vi följde passionen, dess varje blinda steg

Hon var den vackraste, jag var en båt på drift

Vi var två pjäser, som råkat hamnat fel

I tillfälligheternas spel

På en pir stod vi länge

Liksom väntande

Under tystnad såg vi solen gå ner

Hon kröp nära tätt intill, tiden stod still

Vi hade lämnat allt, bara gått vår väg

Vi följde passionen, dess varje blinda steg

Hon var den vackraste, jag var en båt på drift

Vi var två pjäser, som råkat hamnat fel

I tillfälligheternas spel