Vem kunde ana - Tomas Ledin

Du packar din väska

städar ditt rum

som så många gånger förr

håller mig länge

kramar mig hårt

sen stänger du vår dörr

jag står här i fönstret

ser när du går

nånting inom mig dör

du vänder dig om

försöker att le

just innan taxin kör

så här hade jag aldrig tänkt mig att vi skulle leva

så här nej vem kunde tro det

vem kunde ana

tystnaden faller

du glömde din sjal

å huset känns så tomt

jag plockar med disken

sätter mig ner

idag blir nog ingenting gjort

så här hade jag aldrig tänkt mig att vi skulle leva

så här nej vem kunde tro det

vem kunde ana

du är den som jag önskar allt ändå sårar jag dig

snart är det söndag

en vecka från nu

du är tillbaks i vårt hem

samma klarblå ögon vemodig blick

som minns nån du lämnat igen

så här hade jag aldrig tänkt mig att vi skulle leva

så här nej vem kunde tro det

vem kunde ana

nej vem kunde tro det

vem kunde ana