Släpp fångarne loss - Tommy Körberg

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var männska' i sin själ, i grunden vill så väl.

O aldrig jag tror att det går, av sociala skäl. Av sociala skäl.

Men, gärna för mig.

Om jag konstapel vore, jag öppnade, nyckeln kved på Fridas milda bud.

De komme i trav, så vilda ut de fore,

och andades av luften ljum och såge vårens skrud.

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var männska' i sin själ, vill väl!

När grön naturen står.

När natten är inne är Frida nu med på mitt resonemang?

Förskräckelse vart synne en klämtning från kyrktornet klang.

O bort emot söder ser rökpelaren stiger mot himmelens grund.

Det pyr och det glöder och brannkåren bullrar på stund.

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var männska' i sin själ, vill väl!

När grön naturen står.

O rådman är vaken, vid fönstret han skakar för kylande vind.

I skenet från staken står dottern så bleknad om kind.

En dörr börjar dundra, ur mörkret fram störtar en svart-skäggig man.

"Ta hit ett par hundra, nu brådskar det, gubbe, minsann!"

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var männska' i sin själ, vill väl!

När grön naturen står.

Med fickorna fulla av pengar han rusar mot dörren och lyss.

Han vänder "Min pulla, ro hit med en smällande kyss!".

Men rådmannen ryter så blodet hos boven blir kallt som en is.

O luft honom tryter, "Ta hellre min silverservis!".

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var männska' i sin själ, i grunden vill så väl.

Jag tvekar som Frida förstår, av sociala skäl. Av sociala skäl.

Dock, gärna för mig.

Om jag konstapel vore, jag öppnade, nyckeln kved på hennes milda bud.

Men stunden därpå, jag brått från staden fore.

O mina händer tvådde jag för följderna vid gud.

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var männska' i sin själ, vill väl!

När grön naturen står.