Ljudlöst och salt - Tommy Nilsson

Smärta vann över stolthet

Du grät ljudlöst och salt

Som en som ångrar så mycket

Men ändå omhuldar allt

Du grät för att trycket i bröstet

Ville spränga dig inifrån

Du grät och dom tårarna las till

Din grogrund dom gavs till din jordmån

Så ingenting gick förlorat

Ingenting slängdes bort

Du grät och sorgen var häftig

Men tårarna gjorde den kort

Men jag knöt handen i fickan

För jag ville sparka och slå

Slå dem som gjort dig så illa

Slå dem som sårat dig så

Men du sa, kom Lisa så går vi

Dom är inte värda din tid

Inte alls värda din ilska

Inte ens värda en strid

Du var visst trött på att strida

Du ville göra något stort

Du ville skriva ett epos

Om allt det gemena dom gjort

Du ville skriva ett epos

Sa du förtroligt till mig

sen sa du hjältinnan

Lisa, hon ska likna dig

Men jag är ingen hjältinna

Men du sa, att idioti

Vill vi väl båda bekämpa

och jag sa, det har du så rätt i

Smärta vann över stolthet

Du grät, du var jordens salt

Det salt som ger törsten åter

Det salt som smaksätter allt

Sältan rann ur ditt öga

Det rann, det rann som en flod

I bröstet skingrades ängslan

I hjärtat väcktes nytt mod