Gumman är en jättekråka
hon viskar hest till mig
"Kom min pojke, vi ska åka, kom och sätt dig"
En del är rädda, andra blyga
det är väl inte du, nu ska pojken upp och flyga
"Ta och kom nu!"
Då tar jag tag i kråkans kläder
och håller fast i den
kråkans kläder är av fjäder och det är långt hem
Vi styr mot fjärran hav och stränder
snart säger jag
"Förlåt men jag vill ändå att vi vänder och flyger hemåt"
Då flyger vi mot land och spanar
men allt som syns är snö
vita tallar, vita granar och en vit insjö
Vita skogar, fält och gärden
men jag vill hem till mitt
men snö är allt som syns i världen
allt är snövitt
Då är det som om allt det vita
försvinner överallt, som om nån tröttnat på att rita
och suddat ut allt
Och plötsligt börjar jag att sjunka
fast jag vet inte vart
jag hör mitt eget hjärta dunka
Åh, allt är sotsvart
Den kalla snön är nu försvunnen
nu är jag varm och våt
och faller i den mörka brunnen
och sjunker neråt
I hålet på den fjäderkappa
den svarta kråkan bär
där finns min mamma och min pappa
åh, jag är trygg där
Bland molnens vita iskristaller
far jag mot okänt mål
men stiger inte, utan faller ner i ett djupt hål
