Allt jag vill ha är ett
arbete, en bostad
Nånting att kalla mitt hem
som är mitt
Du vet ingenting om hur det är
att leva på gatan
Hur det att söka värme
i en trappuppgång
i ett hus som ditt
Jag hade allt
Det kunde ha gått vägen
Jag slogs och kämpade som jag vet
att du fick göra med
Allt gick omkull en dag
Hon gick ifrån mej, tog barnen
Jag tog flaskan några trappor ner
Du sitter däruppe
i din våning på vinden
Jag ligger härnere
vid ett tjuvat element
Du kan dö din död i en grop i jorden
utan att veta ett skit
om vad jag känt
När jag hängt därute i parken
med dom andra
och Jesus kom upp som ett
saligt skimmer ur tunnelbanans
undervärldsvärld
Jag och dom andra fjylledårarna
som säjer att Jesus bara var Paulus
Sen dess har jag och dårarna
sett världen som den är
Du sitter däruppe i din våning...
Det är härnere på botten
som sanningen ses
Man klättrar från födseln
vill något annat än det man har
Vi jagar vind, bärs av drömmar
det är det hela
Du sitter kvar, jag föll
Är ni fortfarande ett par?
Du vet, hon sa att hon älskade mej
men det känns som längesen nu
när vi var tre där vid
Mälarens strand
Erkänn, vi var lyckliga när
solen glittrade i vågorna
och vi satt på den där på filten
och sjöng hand i hand
Det är först när du förlorar
det enklaste, det mest elementära
När alla dörrar stängs
När det blir riktigt tufft
som du inser hur hårt och kallt
det är här
Arbete och bostad, jag behöver det
sorn vatten, som luft
Klockorna ringer i den där kyrkan
jag inte vet namnet på
och ingen av dom som
rusar hit och dit
vet. vem jag är
Jag var nån en gång
Jag räknades, jag betydde nåt
Folk springer åt alla håll
Jag sitter kvar på bänken här
