Jag går hem genom natten över ängarna
I ljuset mellan skymning och gryning
Hela världen står stilla och näktergalen sjunger
Långt därnere hör jag havets dyning.
Jag sitter stilla på altanen och ser solen gå upp
Som en brand i det gråa och vita.
Fåren går i det daggvåta gräset
Över skogen hör jag vråkarna skrika.
En ny dag randas
Som den gjort i evig tid
En ny dag andas
Sitt ljus in i mörkret
Och allt vaknar till liv.
Jag har sjungit för dom ensamma
Dom tystade och skakade
Som sitter uppe och vakar om nätterna
Dom som sprang som barn över ängarna
Och som driver nu på dom ödsliga slätterna.
Jag har sjungit för dom som vill ut
Som vill leva, som vill älska innan dom dör
För labyrinternas folk som hungrar och törstar
För kvinnorna som lever utanför.
En ny dag randas
Som den gjort i evig tid
En ny dag andas
Sitt ljus in i mörkret
Och allt vaknar till liv.
Tjugofem år på vägen, tjugofem år i studion
Tjugofem år i loger och på scener
Jag hör ett c-maj-ackord krascha ner i skogen
Bussarna rullar i artärer och vener
Nånstans längs vägen
Blev jag kvar i ett hotellrum
Och jag minns inte längre var
Så jag fortsätter åka från stad till stad
Som om jag letade efter nåt slags svar.
Nu jagar demonen som viker runt hörnet
Med sitt jokergäckande skratt
Du vill slippa dej själv, slippa tänka
Därför piskar du blodet till storm natt efter natt
Se hur morgonbrisen böljar nu
Genom gräset på denna äng.
Om det överhuvudtaget finns något svar
Så ligger det därinne i min säng.
En ny dag randas
Som den gjort i evig tid
En ny dag andas
Sitt ljus in i mörkret
Och allt vaknar till liv.
