Finns det inget mer att säja,
Är vi stumma nu
Som stanar på en strand.
Du och jag gör den andre svag.
Det vi kaller styrka är ingenting alls.
Såg vi nånsin till varandra,
Eller blev vi bara offer för en dröm.
Äntligen är det tid igen,
Att väcka liv
I det som dött.
För jag vet att ingens kvinna
Kan inte leva med ingens man,
Kan inte leva med ingens kvinna.
Ingens kvinna ingens man
Där står ni vända från varandra.
Måste ni dö för att förvandlas till andra.
Ingens kvinna, ingens man.
Kärlek som en skog
Med dolda fällor
Som man hoppas
Att den andre ska gå i.
Och utan hopp
Skriker ingens kropp,
Efter fångad och fälld
Som inte kan ta sej loss.
Vintern i ditt hjärta
Vill inte vika.
Vintern är vårt värn
Och vårt försvar.
En sommardag ska vi tvingas
Du och jag,
Ner på knä i den eld
Vi båda sökt, men vägrat se.
En eld för ingens kvinna...
Hur kan så mycket hat finnes
Där så litet kärlek finns.
Hur kan döden leva så gott,
Där så lite liv finns
Ingens kvinna
Kan leva med ingens man...
