Jag hade en älskling en gång - Ulf Lundell

Jag hade en älskling en gång

Hennes hår hängde långt och mörkt ner för ryggen.

Och lika mörk var hennes sorg.

Hon sa vill du ha en ark, så bygg en.

Hon läste Camile. Jag tror hon ville fly

ifrån mörkret in i mörkret.

Jag hade en älskling, en vän, för mycket länge sen.

Vi låg i en skärgårdsnatt.

Det var stjärnklart och isarna gick runtom oss.

Vi blandade tårar och skratt.

Två flyktingar från gåtorna inom oss.

Hon sa: Vill du ha barn? På båten till stan satt vi utan ett ord till varandra.

Jag hade en älskling, en vän för mycket länge sen.

Hon åkte till Irland i maj och jag tog hand om hennes två hundar.

Hon kom tillbaks med en öppen famn.

Hon sa: Räck ut din hand, jag vill att du blundar.

Och hon tog min hand och la den tätt mot sin mage.

Hon sa: Nu är vi en del av ett under.

Jag hade en älskling en gång.

Mörkt hennes hår, mörk hennes sång.

Jag var ung och hungrig.

Jag var fri och rastlös och jag smed mina planer i ruset.

Jag såg en stad bland molnen där gyllne spiror lös

och jag gav mej av rätt in i det bländade ljuset.

Jag hade en älskling en gång.

Hennes hår var som virvlar i en kosmisk natt.

Jag såg hennes soluppgång.

När hon bar liv blev hennes röst fylld av skratt.

Men jag ville ha mer än vad ögat ser.

Större än livet självt var min hägrande skatt.

Jag hade en älskling, en vän för mycket länge sen