Nu trånar sorg och vemod efter rum
och lyckan drar sin sista suck
allting tycks över över och förbi
Jag står i blåsten, vattenögd och stum
och längtar efter Tom och Huck
och floden, flotten, dagdriveri
Gud, du borde gjort mej något lugnare
eller få mej till att leva som jag lär
Det här hjärtat du när
har nog av besvär
Jag vaknar under borden utan hopp
långt från hem och redbarhet
pank och utbränd, blåst och slut
Jag vet jag borde sköta om min kropp
och slåss mot törst och vilsenhet
och stänga in det som vill ut
Jag tvingar in mej under knog och gnetande
och tänker med förnuft på gods och gull
tills månen är full
då slås allt omkull
Jag ber
kom och gör mej kär och galen
kär och galen igen
kär och galen
nog för att stå för vad jag gör
Kär och galen
kär och galen igen
Det är allt jag vill va
dag efter dag
tills jag skrålar besatt i änglarnas kör
Dom föder upp dej på lögnen om ett liv
där svart är svart och vitt är vitt
och skammen ska du bära som en mask
Du växer upp med ryggen full av kniv
och ingenting runtom är ditt
Dom vill ha dej som i en liten ask
Men vänder du dit ansikte mot himlarna
förstår du snart att vad du vill ha
får du gå ut och ta
det vill säga om du vill va
Kär och galen
kär och galen igen
kär och galen
nog för att stå för vad du gör
Kär och galen
kär och galen igen
Det är allt jag vill va
dag efter dag
tills jag skrålar besatt i änglarnas kör
Du ska knäckas i lumpen
och sen trycka i sumpen
i väntan på råd
från Samhällets Råd
Du kan få vänta i år
på din tillvaros vår
men har du råd med det?
Vill du sitta och se
hur din tid och längtan försvinner
utan spår?
Kär och galen
kär och galen igen
kär och galen
nog för att stå för vad du gör
Kär och galen
kär och galen igen
Det är allt jag vill va
dag efter dag
tills jag skrålar besatt i änglarnas kör
