Nu biter frosten igen och parkerna brinner som eld
Och himlen över Västerbron är gaslåge blå nu ikväll
Jag ser ut över stan du är där nånstans
Ensam eller kanske i en annan mans famn
Ett hår som kastar till i vimlet utanför en affär
Jag har sett det några gånger nu men du är inte där
En doft går genom rummet en röst i en biosalong
Ett brev som aldrig kommer en radio en sång
Jag längtar inte längre efter att ha dej här men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknar jag dej
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är men jag saknar dej
Nu lyfter dom båtarna ur kanalen, snart fryser fjärden till is
Snart sjunker dom här tonerna och taket ner i ett råkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in från småstäder,
skogar från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan mellan dröm ochverklighet
Vi blir vad vi väljer vi blir vår ensamhet
Jag längtar inte längre efter att ha dej här men jag saknar dig
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknar jag dej
Jag önskar att jag aldrig hade träffat dej där
Såna som vi vet nog inte vad kärlek är men jag saknar dej
Den här kärleken hänger kvar som en hemlös hänger kvar i en bar
Stolarna på bordet, alla har gått
Han sitter där han sitter som om han inget förstått
Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknar jag dej
Vid ett middagsbord bland folk i en tunnelbanevagn då saknar jag dej
Som vintern saknar våren som den kloke saknar dåren
som en salva över såren som herden saknar fåren saknar jag dej
När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg
När jag tyngs ner av en bröda pressas av en sorg
som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill
älska igen, att min kärlek inte räcker till
Att jag är död för livet att det är över och förbi
När jag inte hittar någonting som jag finner nån glädje i då saknar jag dej
