Det en ärrad man mig sade, och jag lyssnade och teg
När han talte ord om färd i österled.
Hur där trettio skepp med män, en vårdagsmorgon längesen.
Hur där drakskepp sågs gå ut på vilda hav.
Hem till Svealand och Svitjod, Hem till Svealand och Nord
Se hur stäven för åt väster,
Se hur drakskepp vänder hem.
Hem till Svealand och Svitjod, Hem till Svealand och Nord
Ser hur drakskepp återvänder hem igen
Jag såg segel över vatten, Jag såg skepp som nu styrt hem
Och vid reling såg jag trötta slitna män.
De från denna stranden for, där var far och son och bror
Men så fåtalig den flottan jag nu såg.
Väl de kommit upp på strand, hörde jag om sot och brand
Om slag och strid långt bort i fjärran land
Hur de kämpat, lidit kval, Ingvar dött och lagts i grav
Hur de alla lidit ont och längtat hem
Av de skepp som fordom for, endast få kom åter nord
Där till minne står än mången ristad sten
Hövding Ingvar och hans män, saga skrevs där över dem,
De som dog, samt de som där kom hem.
Hem till Svealand och Svitjod, Hem till Svealand och Nord
Se hur stäven för åt väster
Ser hur drakskepp vänder hem.
Hem till Svealand och Svitjod, Hem till Svealand och Nord
Ser hur drakskepp återvänder hem från
Miklagård i Särkland
Via Gårdarike vatten
Över floder, över hav
Runsten ristad stå idag.
