Till jorden kommen västerut i land av is och eld,
Uppå Hvammurgård som där i Dalir låg.
Där såg en pojk så dagens ljus, den godes son han var,
Förunderligt kan sjungas om hans liv.
Kamp om makt, om hus och mark,
Om godord, jord och allsköns prakt.
Hur broder där sin broders bane blev!
Den största skatt, de ord han satt,
De tecken som till pappret lagts,
Talar och förtäljer drama där!
Nidingsdåd! Nidingsdåd!
Fader kämpar så om makt, men möter överman,
Jon Loptsson så blev Snorris fosterfar.
I bildat hem han växer opp, hör mången saga där,
Ögonvittnens skildringar han lär.
Författade och så skrev ned, till oss gick där ett brev,
Urkunder som en äldre tid beskrev.
Men spindelns nät, där var och vävt, och även han blev fast,
Från maktkamp icke Sturlas son gick fri!
