Vi sprang över öppna fält så nakna hand i hand,
med alla våra vackra löften på en jord så fuktig och varm.
Tårfyllda läppar kysste varann,
som om dom ville veta alla svar.
Jag skulle bli lycklig när jag blev stor,
nu för du mig vägen fram.
Finns inga farväl mer,
finns inget som skiljer oss ifrån varann.
Finns inga farväl mer,
här finns mitt Eden mitt försvunna land.
Finns inga farväl mer...
Jag gick hela vägen upp till mig själv,
för att kunna se mitt eget inferno,
mitt inre jag som aldrig vågat säga som det är.
Då tog du min rädsla min hunger mitt begär,
jag behöver inte längre vara rädd.
Sida vid sida i ett brinnande fält står vi starka och hela igen.
Finns inga farväl mer,
finns inget som skiljer oss ifrån varann.
Finns inga farväl mer,
här finns mitt Eden mitt försvunna land.
Finns inga farväl mer,
vi två behöver verkligen varann.
Finns inga farväl mer,
här finns mitt Eden mitt försvunna land.
Du är så lysande och självklar,
som sista bladet i en bok.
Finns inga rader kvar att gömma sig i,
vi står nakna inför varann.
Finns inga farväl mer,
finns inget som skiljer oss ifrån varann.
Finns inga farväl mer,
vi två behöver verkligen varann.
Finns inga farväl mer,
finns inget som skiljer oss ifrån varann.
Finns inga farväl mer,
här finns mitt Eden mitt försvunna land.
Finns inga farväl mer,
vi två behöver verkligen varann.
Finns inga farväl mer,
du är mitt Eden mitt försvunna land.
Finns inga farväl mer...
