Hon sa, jag fyller sexti nu till våren
Han krama hennes hand och sa jag vet
Vi har väl blivit klokare med åren
Dom stod på nytt vid folkparkens staket
Hon peka mot entren och sa förlägen
Där log vi första gången mot varann
Vi dansade och gick sen efter vägen
Och kramade varandra lite grann
Med vinden kom en sång nere ifrån parken
Där någon sjöng om sommar och om sol
Dom satt där tätt intill varann på marken
Och han plockade bort gräs från hennes kjol
Dom gick sen genom skogen fram till gläntan
Där dom hade träffats då och då
Han kom ihåg en känsla av förväntan
Och att han var för ung för att förstå
Refräng: 2ggr
